Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


8a KL0-3S.RYPAREK.

i

fredad i sitt, lönnhål, och blottad, söker han icke att undfly faran, utan sätter sig till motvärn-medelst röreser, efter sin natur, åt alla sidor med upprest, hotande stjert, och drar sig först efter vunnen stillhet tillbaka. Få djur lia blifvit rysligare ansedde. Kanske bar dock fruktan ökat vederviljan för dem. Likväl kan det icke nekas, att följderne af deras styng stundom blifva vådlige äfven for lifvet i de varmare klimaten, der retlighetenhos kropparne är vanligen större. Och liksom håning är ett läsande medel för bistyng, har man också i den olja. aom tilliedes af Skorpioner, funnit den bästa bot för deras åverkan. På somliga orter i Italien är intet allmännare i hvar koja på landsbygden, än en flaska af sådant inaéhåll. Möjligtvis torde Bomolja ensamt göra tillfyllest.

Bland Låcke-slägtets (Phalangium) arter, utan tvifvel närmare befryndade med Klo-kryparen, är den så kallade &korpionStSpi>inelfi *) särdeles märkvärdig. Den är mer än en tum lång, och till skapnad som en aflång Spinnel. Munspröten sitta tätt jemte munnen, tjocka, korta och danade som Kräftklor, ehuru gömde inom de ymniga hår som betäcka dem. Fem par fötter befordra djurets rörelser1. Det första uppkommer från hufvudets sidor, nästan som armar, de öfrige från bålen, der vid fästet af de bakresta, besynnerligt bildade bihang visa ett slags likhet med dem hos Skorpionerna. Hela kroppen är mörkt luden och »örkgrå, men den aflånga bålen ofvanpå slät.

Rysslands sydligare och till Asien gränsande trakter hysa denna der öfverallt fruktade inföding. Äfven Skoipioner äro icke eller der sällsynte. Lerche anmärkte for. dom under sina resor i den delen af verlden, att en dyiik, så kallad Spinnel, lagd tillsammans med en Skorpion, genast afbet hans tagg, och sedan uppåt ägBren. Kring JafoB-floden äro sådane Spinnlar i stor mängd , och farligast i Juni och Juli månader. De samla sig gerna till upptända eldar, eller söka: de blotta ljusskenet, då de sofvande Iro mest i fara för deras bett, som uppväcker odrägliga plågor, yjsel, mållöshet, convulsiviskt skratt åtfölj it af häftig feber. Det sårade stället uppsväller med rodna, blir aedan blått och svartnar omsider, då patienten dör efter a — 3 dagar. Teriak, både invertes ot^i utvertes samt i

Araneoidet, Fall. Sjic. Zool. J.3.fab" 3- £7 — 9- Nett» • it;id. J&eytr. »■ p. 345.