Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


MÅRD. 87

han Faran att näpsas, dä han gynnad af nattens mörker insroygt säg i hönsburen, ödelägger och mördar allt hvad han finner, och bortsläpar så mycket han förmår af sitt byte till det aflägsna ställe, derhän, dådagen nalkas, måste gömma sig. Icke mindre tyrann i skogen, uppvädrar han fåglen på egg?n, och se der strax en hel familj utrotad. Också hyser fjäderflocken lika vedervilja till honom som till Räfven och andra Hofdjur, och med lika larmskri förföljer dem alla. Äfven de smärre fyrfotade djuren röna samma missöde som fåglarne. Ekorren, som gör sitt ho i träden med icke mindre konst än många bland fåglarne, blir husvill för Mårdhonan, när yngeltiden infaller. Hon utjagar då förra husägaren, vidgar öppningen på boet och tillreder det för egen beqvämlighet. Ufvar, Uglor och Hackspettar erfara icke sällan lika intrång i deras boställen.

Mårdens löptid är i början af Februari. I nio veckor går honan drägtig och i April ynglarhon; vanligt-n får hon 3 — 4 ungar, hvilka, i början blinda, däggas af modren de 3 första månaderne, och näras sedan af henne med sådant som jagten kan inbringa, tills de efter halft års förlopp kunna söka deras egen lycka, och ändteligen såsom ärsgamia vunnit deras naturliga storlek. Man torde således kunna Tnkna Mårdens lifslängd till 8 — to år.

Mården äger ett ganska gällt ljud, men hvilket han sällan låter höra, om icke då han lider eller känner sig fängslad. i sitt fria tillstånd är han ell verkligt Hofdjur; fåglar af alla slag, särdeles Villbråd, jemte deras egg , Ekorrar, Möss, Råttor, Mullvadar uppoffras, alltsom tillfället medgifver. i Frankrike skall han också sjelf på vissa ställen ätas, och äga ett smakligt kött, ehuru det röjer något af den musk-lukt, som är flere af slägtet egan, och härkominer från en guf mat«>ia innesluten i små blåsor, som Öppna sig nära ändetarmens slut. — Samma lukt meddelas också ät fällningen.

Men Mården kan äfven göras tam, ehnru natnren återkommer, om tvånget eller fångenskapen upphör, då han plär begagna fördelen ef sin vunna frihet för ut ånyo intaga stora, vida rymden. Det gifves likväl exempel, att han kan förändra sitt vilda lynne i likhet med somliga af de djur »om sällskapa med menniskan. Vi låna från en god Författare *) några drag af den målning han gjort öfver en

  • } DeitQurtilz Voysge d'un Naiuralisre. I. p. 94 — 116.