Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


54 » EÖTSIMPA.

ntvcld korrt derefter och kallade fisken Hafsskorpion. Willughby granskade honom än nogare, ehuru han oratt förenade den med Btllonii Scorpsena; en mening som äfven irrledt Artcdi, Linné och Pennatit , men af hvilken Bloch sedermera visat oriktigliclen,

Hela fiskens längd är 6 _ 9 tum. Flere spetsade uphöjningrr och utskott på och ikring hufvudet, göra det liksom måugkansigt och ge fisken ett förfärande utseende. Tvänne korrta och rostiga taggar stå bskåt böjde framför ögonen, och 2irvc bakom dem samt flere kortare vid öfre käkens sidor, Gällocken eller kinlienen äro i kanten väpnade med 4 långa uddar,medelst hvilkas utspännande, di gälarne öpnas, kroppen till stor det mot ovänliga anfall betäckes. Form och längd är dock icke altid lika på desse försvarsmedel.; Munnöpningen är ovanligt vid , hvarföre fisken fått namn af Vidkäft i Nor. rige. Käkarne kunna in och utskjutas, och, som vanligt, den öfre framom den undre, och äro besatte med flere rader fina, hvassa tänder j dessutom finnas i gom-hvalfvet tvenne aflånga, rasplika eller finlandande knölar. Tungan* är korrt, tjock och hård samt fastsiitande, Näshålen synas framför ögonen, som sitta mitt I pannan, knapt en tum åtskilde, stora, något aflånga med svart pupill, Samt röd et. kopparfärgad , brouzerad i hvitt fallande Iris. De vid ögongroparne uphtigde benen tillskapa en fåra, som löper ända bort åt ryggen. Under gällocken, som bestå af 2 skifvor, är fgälöpningen tämmeligen vid, och gälhinnan försedd med 6 breda benaktiga strålar. Grund. färgen på hufvudet och ryggen är svartbrun, med ljusa, i grönt fallande prickar eller små fläckar. Sjelfva kroppen eller stammen afsmalnar mot stjerten, och är i ställe for fjäll besatt, j synnerhet mot ryggen, med små skarpa vårtor, hvilka stundom äro 'jinapt märklige, som det händer hos honorne. Sidolinjen, som är utmärkt skarp, löper nästan atdeles rak, närmare den något kulriga ryggen än buken, hvilken sednare är mycket bred. På honan är den mest hvit, men banens, ända up under hufvudet, silfver )jk och slötande i blått eller grönt. Vid sidorne är kroppen stundom guldfärgad, serdeles vårtiden, men merendels altid med mörka orediga fläckar och bälten. Bröstfenornc äro mycket stora, i synnerhet hanarnes, samt brokiga, orar.gcfärgade med mörka fläckar. De hafva 16 enkla strålar som i ändarne äro veka, Bukfenorne, som sitta högt up emellan de förra, äro^ långa och g-stråliga. Midt på buken synes Anus, hvats fena med 12 strålar är oval och mindre än de motsvarande på ryggen, af hvilka den främre har 10 sirålar, är mindre och rundad; den bakre" 16, och är rätsidig. Ändtligen har stjerten en rund form, med 16 — 18