Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
91
LOPPSLÄGTET

ibland askan i eldstäder, i sophögar och dem af rutnade vextlemningar.

Från dessa smutsiga gömslen gör det sina utvandringar för att finna passande föremål, hvarpå det kan fästa sig. Sådane äro först och främst barfota vandrande, såsom Negrer och Indianer; ehuru andre, bättre betäckte, äfven löpa fara att deraf angripas, hvilket äfven Främlingar och nykomne icke sällan få besanna.

Det är i Hudloppans och troligen mest i honans natur, att under det kittlande, som är familien så eget, söka att intränga sig under huden och stundom under sjelfva naglarne. En person, ovan vid desse besök, märker det merendels icke. Efter ett par dagar uptäcker man först en liten rodnad, utan värk (om icke den obudne gästen inträngt under någon af naglarne), en uphöjning visar sig på huden, och denna tilltar småningom; öpnas nu den samma med en nål eller udden af en pennknif, finner man Loppan orörlig, vänd med hufvudet mot öpningen, samt bälgen. så utvidgad, att hufvud och framfötterne blott kunna skönjas. Sker undersökningen senare, eller efter 14 dagar, är allt teckn af lnsectform utplånadt, endast hufvudets ställe ulmärkt som en utstående punkt, och den af bälgen tillskapade säcken, fästad vid cellulosa i hålet och stor som en ärt, befinnes vid dess öpnande full af egg, hvilka efter deras förvandling, från deras brustna nästen utbreda sig till vidare förödelser.

Negerbarn som vantrifvas eller sakna eftersyn, få stundom både fötterne och fingerändarne fullsatte med sådane Loppbon under huden. Det händer äfven att någon äldre af desse Africas söner, mindre sorgfällig om renligheten, af dolska eller tröghet (kanske af sjuklig fallenhet) lemnat Hudloppor rådrum att bebo och härja deras mest köttiga bakdel Man häpnar vid åsynen, men knapt mindre vid botemedlen som användas, neml. gisseln , som under sårandet öpnar ohyrans nästen, hvarefter såren för att läkas, blifva, äfven till Patientens muntrande att framdeles vårda sig bättre, tvättade med Saltlaka och Citronsyra.

En daglig praktik gör Negrerne mycket behändige att uttaga desse besvärlige inhyseskräk. Också omtalar Sir Hans Sloane huru han ägde bland sine Negrer en qvinna, som varit Drottning i sin egen fädernes-bygd, och som var rycktbar för sin snällhet i denna konst.

Sedan eggsäcken ar uttagen, strös vanligen litet tobaksaska i såret, eller bestrykes det med olja, äfven som med örvax. Medelst Opii tinctur, drupen på de ögnade ställen , kan svullnad och sveda förekommas.