Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


LITEN VATTEN-SALAMANDER. 105

tid, Honorna träffas icke sällan på det torra, som vi genast vilja anföra.

Alt det gifves flere afarter af den Lilla Vatten-Sala ninndt-rn, är mycket säkert. Färgen på Öfre delen af kroppen har hos båda könen befunnits öfvergå från möikgrön till gröngul — ja ända till gulhvit. Buken deremot visar alltid samma färg , ehuru denne kan vara ibland högre, och det mest på Hanen. Äfven de dunkla Häckarne derå, färre eller flere, bli olika stora, men alltid rundade, och de ofvanpå än i 2 rader, än i 4 talare. På strupen ses spridda punkter, men de felas "andom. Tåerne äro än svarta i ändarna, än gulagtiga och fläckiga *). Med ett ord, många fast obetydliga afvikelser i färg och teckning kunna förekomme, men hvilka icke bevisa någon verklig artskillnad.

På Hanar som blifvit öppnade, har man funnit å ömse sidor i bukrymden en Teslikel, som framtill tyckes utgöras af idel fina, knottriga, gulagtiga kärl. Hos Honan åter synas eggstockarne temligen stora i förhållande mot kroppen, och det säges att man räknat uti dem från 116 ull 140 dunkelbruna egg af Roffröns storlek.

Egentliga uppehålls-stället för dessa slags djur är i diken och slående Vatten, i hvilka man funnit dem tahikt hvimlan.le (såsom i Timringen). Den första värvat men lockar dem utur de gömställen, der de före den sist förflutna viniren iukrnpit mellan löf, mossor och stenar. De skynda då i vattnet för att på sitt sätt paras, och man påstår att denna Art gör det tidigare än den större. Omkräng par veckar varar detta ärende, under hvilken tid Honan släpper eggen, ty hon foder icke lefvande ungar, som det sker af flera de egentliga Ödlorna. Eggen fästas här och der vid grässtrån i vattnet, se gulbruna ut och på ena sidan hvita, samt omgifvas med ett slem som fastklibbar dem **). Småningom svälta de, och efter några (8—10) dagar utvecklar sig larven, som, innan han utkryper, liknar en hopkrumpen Igel. Snart visar sig det breda hufvudet med dess stora ögon, och kroppen utdragen lanseltformig. Vid

•) Också träffas Honan olika tecknad så vät ( vattnet som utur deraamma. Strimmorna pa hufvudet äro mer och mindre tydliga, eller ibland ej synbara,- äfvenså är det med fläckar och punkter pa underlifvet. Att ttjeneni form icke är alltid enahanda, är redan anmärkt.

    • ) Uti Reilj och AuthcnrUtlu Archiv fur die Physiologie, 10 Band- t

Hi-ft. p, 84 —in förekommer en förträfHip Afhandling i detta ämnet Untartuchung äl/cr dit Enfmckelung der Eiäechien inihren Ejrern