66.
DYNT-KRÄKET.
CYSTERICERCUS Cellulosæ. Dynt. På T. Finnen. På Fr. Hydatide. På D. Tinteorm.
Hufvudet är fyrhörnigt; snytet utstående och försedt med hullingar; kroppen trind, vid halsen smalare, och ändas bakåt med en elliptisk stjertblåsa.
Rudolphi Entoz. Hist. 2. 2, p. 228. — Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. h. p. 3039. (Tænia cellulosæ.) — Malpigh. in Ephem. Nat. Cur. dec. 2. Ann. 7. p. 58. — Wepfer. ibid. Ann. 9. p. 431-451. — Fabricius i Dansk. Vid. Selsk. Skrivt. N. Saml. 2. p. 207. — Gœze Neuste Entdeckung. Halle 1784. — Fischer Cont. expos. Wern. 3. p. 63. — Schrank Bayersche Reise p. 137. — Blumenb. Abbild. 4. H. n. 39. — Jördens Helminthol. p. 57. — Zeder Naturgesch. p. 407. — Steinbuch Comment. de Tænia hydatigena anomala. Erlang. 102.
Genom den upptäckt Tyson först gjorde af
Intestinalkräk, som kunna träffas i andra delar af djurkroppen än
tarmkanalen, öppnades för naturforskaren ett nytt fält, som
inom sin nästan gränslösa omfattning, företer varelser, så
mycket snarare undgående allmän upmärksamhet, som de
ofta endast med väpnade ögon kunna igenfinnas och
urskiljas, och äro derjemte inhyste på så dolda ställen, att man
blott tillfälligtvis uptäcker dem.
Bland tusen andra må här nämnas Blåsmaskarne, ett namn som man, utan afseende på en grannlaga slägtskillnad emellan föremålen, tillegnat alla de maskkräk, hvilka antingen äro inneslutna i en blåsa, eller på hvilka en dylik utgör någon del af deras kropp, och kunna träffas öfver allt i djurkroppen, utom i magen och tarmarna, men i musklerne, hjernan, brösthålan, lefvern, njurarne, kröset, utanpå fet-tarmarna, lifmodern och urinblåsan. Emedlertid, i mån kunskaperne, äfven häri, genom nya uptäckter blifvit utvidgade, hafva de mera uplyste funnit utväg att följa naturen närmare på spåren, genom bestämmande af sanna slägter och de arter som tillhöra dem [1].
Cysticercus [2] är ett slags Blåsmask och nu antagit slägt-
- ↑ Att man varit villrådig om benämnande af så beskaffade kräk som dessa, vittna de flera som finnas gifna — Hydra af v. Linné, Tæniæ species af Pallas, Gœtze och Gmelin; Vermes vesiculares af Block; Hydatigenæ vesicariæ af Schrank, Hydatula af Abilgaard &c.
- ↑ Zeder, som gifvit namnet, har sammansatt det af Grekiska orden χυςις vesica, blåsa, och Χερχος cauda, stjert.
