namn för det Kräk hvars Historia här bifogas, innefattar således Maskar, som äga fyrmynt hufvud och en rynkig kropp med stjertblåsa, samt äro i en yttre blåsa eller capsel inneslutne.
De gamle anmärkte hos Svinkreatur en tillfällighet, hvilken de ansågo som ett slags sjukdom hos dem — små blåsor, som, fyllde med en nästan klar vätska, lågo spridda emellan musklernes fibrer. Sekler, ja årtusenden försvunno, och man anade icke hvad de verkligen voro. Från äldre tider kallade Tyskarne dem Finnen.
Men, knappt 40 år sedan (1782) fann Otto Fabricius, först af alla, att dessa blåslika kroppar voro lefvande kräk, och detta bestyrktes, kort efter, än vidare af Gœze. Werner, Fischer och Treutler gåfvo nya bevis åt uptäckten, och Steinbuch fullkomnade den omsider. Då vi nu låna hans beskrifning, anse vi den lemna föga öfrigt att dervid tillägga,
Dynt-Kräket omgifves, efter Slägtets natur, af tvenne hyllen. Gömdt inom det inre, liknar det en af de vanliga Hydatider[1], som vid vissa sjukdomshändelser förekomma. Den har utseende af en genomskinlig blåsa, danad af den tunnaste hinna, och fylld med en klar blåhvit vätska, samt ligger lös inom det yttre hyllet. Blåsan är dubbelt längre än dess bredd tversöfver (4—6 lin. lång och 2—3 bred.) — Skapnaden är ombytlig efter läget, fast merendels aflång, stundom alldeles rund, eller halfmånlik eller kantig, o. s. v. Hinnan, hvaraf blåsan bildas, visar en slät yta för det nakna ögat, men under synglaset är den liksom knottrig. Inre sidan är fullkomligt slät. Som blåsan är genomskinlig, ser man midt efter längden inuti en liten
- ↑ En Hydatid är en enkel, något hård och med en klar lympha fylld blåsa, och som man ansett vara en utomordentlig utsvällning eller så till sägandes aneurism af lymphatiska kärl. Någre hafva trott, och må hända icke alldeles utan skäl, att Hydatiderne ära ofta ämnen till organiska varelser af deras natur som här omtalas. En sådan mening hyste bland andra Edw. Tyson, som mer än ett sekel sedan, i Philos. Transact. n. 190. p. 506—510. beskref sin Lumbricus hydropicus. — »or an essay to prove that Hydatides often met in morbid animal bodies, are a species of Worms, or imperfect Animals». Hans observationer voro gjorda på en Antilop, och de Blåsmaskar han hos densamma funnit, tillegnade han «ett dubbelt hylle — en retractil hals och stjertblåsa, som han likväl ansåg för magen.» Af äldre Helminthologer, nästan samtidige med denne Författare, må också Ph. J. Hartman och Malpigh nämnas, såsom, i följd af egna rön, hysande lika tanka.
