Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/262

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


. DY NT-K RA K ET. 105

I nnseende till de cirkulär* rynkorna hur kroppen hos dessa Mask-kräk någon likliet med Binnike-Maskarne ^Tasnia>), och af den orsaken förenades de af. Gceza *) och Fi/Ilas **) med dem. Men som banriformen är ganska skild från den cylindriska, sä blir samma slägtnamn icke heller passande, hvilket andra egenheter, såsom Stjertblåsa tn. m. älven bevisa. För öfrigt är BISsniaskarnas åtskillnad förklarad af Block, Waller, Kolpin, 1'rentier, Letsom och iPoezé; och det är bekant, att alla arter man hittills lärt känna, äga en enkel eller dubbel hakekrans, samt de Hestes hufvudända försedd med 4 snginynning^r, hvilka så begagnas , att när Krakel tarfvar löda., utsträcker det sin kropp ur sin egen blåsa, och retar med sitt väpnade snyle capselbudéYYs inre yta, som år med kar] ymnigt försedd, hvarigenom näringssaft tillflyter, hvilken af M.-iskens su^mynningar upptages och afföres troligen också till stjerlblåsan, såsom förvaringsställe, att tjena i brist af felande tillopp utifrån. Fortplantningssättet af dessa Kräk, så väl som InelfveMaskarnes i allmänhet, har man blott gissningsvis kunnat anföra. Någre, såsom Pallas, Ciaez» och Retzius hafva trott dem alstra lefvande ungar; men om så vore , eller ock om det skedde medelst egg, »å lärer ej kunna uttydas, huru afkomman (t. e. hos en i yttre bläsa innesluten art) kan föras till aflägsna kroppsdelar, såsom Ltfmodren, och deiiTrån till de inre delar hos fostret, som äro bestämde till boställen för Mask-Kräken. Man kunde kanske förmoda att egg, möjligen befintliga i blåsan, gfnom dess bristande, spridas och medelst sugrören upptHgas och kringföras. Vare härmed hur det vill, torde nu n>era ingen !><« sirida den satsen, att dessa Kräk, liksom den otaliga skar.-n af likdanade Naturalster, äro Djur Ekonomien ensamt lilihöiige, och kunna kallas, som Bloch uttrycker det — ,«en egen verlds invånare.»

Dynt, en bekant åkomma, så kallad sjukdom, hos Svinkreatur, hvilken man fordom trodde bestå i körtlarna, och andre velat jemföra med Venerisk smitta, är då icke annat än nästen eller bon Tör det slcgs Blåsmaskar vi här beskrifvit. De finnas i Celiväfven af alla muskler, liksom strödda i kroppen, utan'att man röjes någon onaturlig eller föran. börjande från snyiet, den vänjer aig ut och in, så att hnfvudot, glendtt genom den lomma kruppen, uttränger tid andra ändan, for alt efter behof fäsia sig och jöka ain näring. •) Loe. citat •*> Stralsund. Alagaz. I. st, (1767) jp. 64—S5- T. 1. »,