Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/271

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


jo6

GRÄFLING.

Denna olikhet i lynne och anfallssätt bland Rofdjurens flockar, uttrycker sig i derns yttre tydligast genom det olika förhållandet af tänder och fötter. Djuren af Katt- och Hund-slägtena gå nästan endast på fotens spetsar, utan att stöda på sjelfva fotsålan; de smyga på tå, eller springa med den ledighet, som af ett så tätt vidrörande åsiadkommes. De trögare Rofdjuren deremot, såsom Björnslägtet, hvila, vid gåendet, på hela, eller åtminstone på främre delen af fotbladet; deras gång är derföre tyngre och långsammare, och de sakna förmågan att , som de förra , genom språng eller hopp öfverraska sitt rof, eller undkomma sina förföljare.

De svenska djur-arter, som höra till dessa, så kallade Halgångare, räknas till trenne särskilta slägten, nemligen: Järf, Gräfling och Björn. Af dessa kommer Jfrrfslägtet närmast Veslorna i tandbyggnad och lefnadssätt, och ar mera blodtörstigt än de båda följande: Björnslägtet närmar sig mera de djur, som njuta en blandad, äfven vegetabilisk föda, och mellan dessa utgör Gräflingslägtet ett slags mellanlänk , ehuru för mycket afvikande från dem båda, för alt naturenligt kunna hänföras tilt någotdera af dem.

Såsom väsendtligaste kännemärket på detta slägte har man framställt följande: Mit något platt hufvud, med utdragen spetsig nos , hörntänderna upptill hoptryckta, med en kant framtill och haktill, nertill tjocka, krohbiijde. Kindtänderna upptill 5, nertill 6, af hvilka den främsta iir ganska liten, nästan omärklig. — Dess fullständiga tand. system består af 34 tänder. Tungan är lång och slät.

För öfrigt har Gräflingen, lika med Björnen och Jerfven , 5 tår på hvarje fot, en något plump och långhårig kropp, samt Jtort svans. — Anmärkningsvärdt är att, då ej allenast Järfven, utan äfven den tunga och oviga Björnen, klättrar up i träden, håller sig Gräflingen, ehuru mindre och lättare, endast vid marken.

Gräflingslägtet synes utgöras endast af några få arter *), af hvilka den europeiske är ganska lätt bestämd och igen

  • ) I Norn Amerika förekommer en ani:an Gräflingen, Ursus

labradoticus Cmel, tota ganska mycket liknar rår europeiska, men är Iiufvudsakiigea skild derigenom, at de svarta strimmorna på hufvadec gä ofvan om ögone», tamt utan at vidröra »rar. — Den kallas Carco/ou, hoa Buffon, Fr, Cuvier och flera auetorer.