Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
107
VANLIG NEPA.

kräfva eller våmb (panse). De 2:ne gallgångarne bilda hvardera en härfva, af nära 3 gånger hela kroppens längd. De äro fina, jemnbreda, och utgjuta sig vid början af tjocktarmen.

Generations-organerne afvika mindre hufvudsakligt ifrån det hos insekter vanliga förhållandet; men desto ovanligare är eggens struktur, i anseende till de strålar, som rakt inskjuta från deras ena ända (Fig. 12, 13, 14.) Eggen likna derigenom nästan frön af växter. De äro ljusgula, omvändt eggformiga, med en liten intryckning på den tjockare ändan, som är omgifven af nämnda strålar, hvilka alltid äro sju till antalet och högröda mot spetsen. De Geer fann omkring 24 i en Nepa-hona. Medan de ännu ligga i sjelfva eggstockarna, af hvilka Svammerdam räknat fem på hvar sida, äro de så fästade intill hvarandra, att de framböjda strålarne af det ena egget alltid omfatta bottnen af det föregående, på sätt som Fig 15 utvisar.

Tolf eller fjorton dagar sedan eggen blifvit lagda, framkomma ungarne. — Den fullväxta Nepan övervintrar under vattnet, och parar sig först om våren. Man märker ingen yttre skillnad mellan könen, endast att hanen är något mindre. Parningen påstår stundom tvenne dygn. Honan släpper sedan det ena egget efter det andra alldeles löst i vattnet, hvarvid det genast sjunker till bottnen.

Formen af Nepans framfötter, eller fångarmar, utvisar redan att Nepa är ett rofdjur. Såsom ej försedd med egentliga simfötter, simmar den ej synnerligen ledigt, utan synes liksom gå, eller kafva sig fram i vattnet; lättare rör hon sig på bottnen, En krokodil i sin lilla verld, och ej mindre grym än han, ligger hon nedtryckt i dyen, med öppna klor, i försåt för de vattendjur, som den tror sig om att kunna besegra. Hon vet sedan skickligt nog, att med sitt snyte bibringa sitt offer några giftiga stygn[1], och att med samma organ utsuga dess vätskor. Åtskilliga vatteninsekter, i synnerhet larver, blifva dess lätta rof, och jag har äfven sett den fångna Nepan blifva mästare öfver de hårda och välbepansrade Dytisci af mindre storle-

  1. Jag finner ej anmärkt, att Nepa kan gifva smärtande stygn, hvilket jag likväl någon gång, ehuru sällan, erfarit. Svedan är icke så stark, som efter stygn af Notonecta, samt icke åtföljd af svullnad.