Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


44-

TORDMULEN.

ÄLGÅ TOR DA. Tord. Mule. Vk Y.Alli. På D. Xlke,

På Norsk. Rhihalke, Klumbe. På Isl. Svartjugl, Bjarg~

fugl, Khimbunefia; PS GrÖnl. Aversuk. Ferro. Allicke.

På Eng. Kasor Bill, Murre. Aiik. På Skott. Scout* J

På Franska Pingoin.

Xfäb-ben är hopkramad, ryggad, och på tveren med fåror försedd. En hvit rand går från öfra käken till ögonen, och en annan tvers öfver vingarne.

Linn.. Sjjt. Nar. Ed. GmeT. i. a.p.SSi.Cl. a. Atis. Ord. 5. Anseres.— /aun. Sv. p. 159. — Gottl re*. a. as6. — Retx. Fann. St. p. 139. —Buff. Av. 9. p. 593. t. 17. — PenrmnC Britt. Zool. a. p. 509. — Aret. Zool. a. p, 50p, _ Edwards Birds. 7. t. 358, f- a. — Latham.. Ind. a. p. 7g3. — Strams Söndra. Beskr. 1. s. äig. — Leems Finmark, j, 530. — Olafs. Ill1. s. 35g. &c. — Debes Ferröa reserr. p. 140. — Crants Grönl. hist- X. a. ni. — Vontoppid. Norr. Nat. Hisi, a. s. 91-108- — Fischerstr. i Ek. Diet. 1. s. 43- — Ödmann, i K.. Vett. Akad. Hand. 1788. I. a(>5. följ. T* tadd. Akad. Afbaudl. ora SjiifägeJs ans. ibo. — g. 7.

JJeundransvard är den mångfald som företer sig öfverallt i naturen. Den kunnige granskaren må väl med få blickar; öfverse det hela, men han finner snart nödvändigheten att följa någon viss ordning för alt icke irra sig under det närmare skärskådandet af hvar del särskilt, och under jemförelsen af de föremål han må utvälja såsom egentligare forskningsämne. Yattenfaglarne, i synnerhet så kallade, framställa sig bland den ijädrade djurllocken så talrika, ofta så liknande hvarandra, att vi hafva nödigt, till deras beqvämare åtskiljande, fästa vår uppmärksamhet på det skiljakiiga i daningen ai fötterna. Dessa äro väl hos alla med simhinna försedde, men denna är antingea ful! (Palmipedes), eller till hälften utskuren (Pinnatipe.des), och det är ibland dem med den förra som Alkslägtet, hvilket särdeles genom Torden tillegnas vår Fauna, vunnit sin plats bredvid Gäss, Pingviner, Lomar, Tärnor m. fi.

Få alster äro gemensamma för alla Zoner. Hvart himmelsstreck omfattar merendels sina, hvilka sällan, uta« med möda, aflägsna sig utom sin gräns. Då Aptenodytema skänktes åt Södra Polens Isländer, Bok Arktiska Ghrkelfl*