Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


50 TORDMULEN.

Käkarne äro skarpa i kanten man några tänder utom de (inland,ide blekgnla brosken uppe i gommen. Svalget synes par gånger längre än näbben och mrgan koLtfnlJ. Få ömse sidor af liulvudet löper från ögonen tiit öfre käkens bakresta tverrand, som är upphöjd, en Jivit linie och denna med den ofvannämda tversöiver vingarne, erbjuda det bästa skiljetecknet af Torden från andra arter. Stjerten Sr viggTormig och svart liksom de 11 Styrfjädrarna, af hvilka det medlersta paret är smalast och deras undre täckfjädrar samt under gumpen hvita. Fötterna äro samfota elfer sinande bakom jemnvigts punkten, och äga den inre klon korlast.

Då fågeJn endast är årsgammal synes färgen mera gråaktig på halsen, och han saknar ofia tverJårorna på näbben, äfven som den hvila randen irån ögonen *). Huruvida deremot den svartnäbbade Alkan (A. Piea), som visar föga tecken till någon fåra på käkarne, är en yngre Toid, torde icke ännu med säkerhet kunna bestämmas **).

Omkring Maj månads början, efter isarnes uppbrott och sedan de till det mestn försvunnit, plär Torden åter infinna sig på de ställen, der hans tillhåll tillförene varit ©ch bereder sig der till eggläggning, fastän detta icke sker, kan hända, förrän efter rnerllet af månaden. Ett ensamt egg fordrar väl också ingen brådska. Ksgel är något större än det af en Anka. Storändan är mycket möjk, nästan svart, men ofvanför, samt mot den snarare afrundade än spetsiga lilländan är egget tecknadt med smutsigt hvitgrå figurer och sirek utan ordning. Detta egg lägges på bara klippan, utan minsta underbädd, icke sällan fästadt vid hällen genom den sega och klibbiga vätska" som omger det vid varpningen, och hvilken hårdnar likt ett cement som förekommer eggets borirullnnde. Samhällsvis boende till too par inom samma bergsklyfta, allt som rummet tillåter, 1'gga de hvar på sitt egg och som de lefva i engifte troiigen makarne till skiftes, hvilka, sedan ungarne framkommit, föda dem med fisk, tills de vunnit nog styrka att följa med till hafs, forum!er!igen nedlmlpne från höjden af klippan der de blifvit kläckte, på det sättet, att föräldrarne flyga under dem med tätt förenade vingar utan flaxande, men snedt nedåt, så att ungen, hvars ännu

  • ) Alca Baltliica Brunnich- Ornitho!. Dan. är just denna.
    • ] Lailw/n tror det; men han skall likväl finna» sturre iin Tordttk.