Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


56 REV.

till de puppor ur hvilka flugan eller stynget framkommer. Den andra, eller Renarnes Nosstyng, också benämd Sarka (kanske Trompe-stynget n:o a3, 3.)* är en likså vådlig åkomma, Flugan, som tillskyndar Renen drssa inhyses-kräk, påstås vara smalare än tiygestynget, men utan dennas syllika stjert. Hon håller sig ständigt franiför Renons hufvud, men, som det säges, Aldrig så när, alt hon kan sätta sig på nosen, så mycket mindre som Renen utan uppehåll dels slänger hufvudet åt sidorna, dels stöter det mot jorden. limedlertid tro Lapparne att Renen får fröämnet genom andedrägten i näsan. Om detta medgifves eller icke, kunna verkningarne al flugan icke bestridas. Larveme finnas samlade i Renens hufvud ofvanför näsborrarne, äfven neråt svalget och nära lungroten, inom en tunn hinna likt en blåsa, i hvilken alla vända deras smalare ända inåt liksom till en medelpunkt. De äro utanpå skroflige, med många ringar. Fullvuxne äro de litet smalare än Ryggstyngets, och mycket mörkare till färgen. Det kostar Renen långt större möda att befria sig från dessa, som sker genom starkt prustande eller hostande, då hinnan brister och de förut inneslutna Larverne efter hand, och ofta tjogtals, utfläsas. .Härigenom återvinner han en friare andedrägt, som varit honom mycket betagen, och lifvet således i verklig fara. Vådan är likväl större af Kurbmerne på ryggen, så väl under deras vistelse emellan hull och skinn, som ännu mer efter deras utfallande. Hålen till deras bon stå länge öppna, och läkas med svårighet om kyl» och regn infaller; så att flere af Renarne, i synnerhet de unga, kunna öfra icke uthärda, hvarföre Lappen anser sin skada nHgorlunda dräglig, når han i «n sådan Kurbmasjuka icke mister mer än en fjerdedel af sina unga Renar. Skinnen blifva fulla med ärr, och ibland alldeles skämda af öppna hål efter beredning'n, som mycket minskar deras värde. Att efter Finnmark-boernes exempel smörja Renarne på Tyggen med tjära, vore utan tvifvel ett temligen godt förvaringsmedel för Ryggstynget; men det synes antingen icke vunnit våra Lappars förtroende, eller förekommer det dem alltför mödosamt att verkställa. Flera krämpor äro uti*m dessa yttre ofällen egna för Renen. De likna ofta farsoter och sälta äfven lifvet i fara. Sådane äro vaiflytningar från hufvudet, svullnad i fötterne, lungsjuka, yrsel, bulnader i ögonen, uppsvälld tunga, fallsjuka, borttrånande m. il. Räcker icke naturen under allt delta en hjelpsam hand, så lemnas kreaturet åt sitt öde.