Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 193 —

om andre i honom sakna en trogen vän, som på tröttsamma vägar följt dem förbi illskan och afunden till de högsta ställen i riket, der under oroliga och ombytliga tider delat med dem embetsbördan och i sin famn ofta tröstat dem, då otacksamheten skördat frukten af deras bekymmer; om ändteligen den Höga Person, åt hvilken hvar och en Svensk är sin sällhet skyldig, hvars känslor intrycka sig i alla medborgares hjertan, tillika saknar en rådgifvare och en vän: då är förlusten den dyrbaraste, och sådan är hon vid Grefve C. F. Scheffers död.

Välgörande menniska, rättsint medborgare, upplyst Statsman, trogen undersåte, nitisk embetsman, befordrare af Snillen och sjelf bland de yppersta; dessa äro de dragen som bevara hans bild i vår åminnelse, och utgöra grundteckningen i den målning af hans förtjenster, som nu skänker mig försäkran om eder uppmärksamhet, hopp om edert bifall.

Ansen icke detta, mine Herrar, såsom en djerf förtröstan på egen skicklighet. Det är kanske en fördom, att det endast tillhör stora Snillen att tala om store Män. Lysande förtjenster behöfva ej vältalighet, små kräfva den. Men, om ock denna fördom skulle gifvas, så äger jag i mig ett bevis, att den ej är eder. Den som förtjent den hedern att berömmas ibland Er,

Sv. Akad. Handl. 1786.13