Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 199 —

vägen, emedan föremålen sväfva för deras inbillning, ej fästa sig i deras hjerta. Olik dem, säger jag, var hos Grefve Scheffer åsynen eller rättare känslan af det nyttiga, begäret till dess verkställande, och medlens val, merendels verkan af samma ögonblick; men sedan han lagt grundstenen, skänkte han ofta, åt efterkommande den lättare äran att uppföra byggnaden; och stundom otålig öfver den långsamhet naturen sjelf använder i sin gång, lemnade han ett påbegyndt verk till tidens fullkomnande, och företog sig andra antingen ledande till samma ändamål, eller till lika nödvändiga. Man bör således ej undra om Grefve Scheffer, som af erfarenhet kände nyttiga inrättningar i främmande länder, nu ställd på en höjd, från hvilken han med ett ögonkast såg sitt fäderneslands brister, och tillika både sin skyldighet och sin förmåga att afhjelpa dem, med det nit han ägde för det allmänna bästa, dertill uppgaf flera medel, än tider och omständigheter tillåto utföras. Undrom snarare på dem, som, obekymrade om sitt eget bästa, förtryta den outtröttliga möda andre för deras väl använda.

Hos ett folk, som länge gått på vägen till sin välmakt, och der få förbättringar återstå att göra, behöfva de som deltaga i styrelsen endast underhålla den allmänna ordningen, stundom uppsöka nya medel, sällan arbeta för nya ändamål. Der kan den, som öppnat någon ny utsigt för fäderneslandet, strax se dess verkan i