Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 64 —

anse såsom en fortsättning och en verkan af det hägn, hvarmed alla grenar af nyttig och prydelig kunskap omfattas. Vi hafva sett denna Konung än nedstiga från sin höjd, att meddela allmänna Lärohus sitt omedelbara beskydd; än upplifva Snille och Smak både hos lärare och ungdom genom sin hugnande närvaro; än i sitt palats samla Greklands och Roms vördiga öfverlefvor, lärorika skatter, och till polcirkelns grannskap flytta mönster för konstnärens efterföljd.

Vår höge Beskyddare härstammar af en Ätt, hvilken Fäderneslandet äger att tacka för allt, jemväl för sin upplysning. En odödlig erkänsla vill en gång blanda Hans Maj:ts namn i Dess stora Företrädares lofqväden, som, upprepade i tusende återskall, äro alltför bekanta att af mig förnyas. Men i ett Samfund , hvilket är helgadt åt Svenska språket, kan jag ej undgå anföra, det Gustaf I mästerligen förstod nyttja ett ostädadt tungomål i en mörk tid, och att Gustaf Adolph var äfven så mycket öfver sina samtida landsmän, genom sin vältalighet, som genom sin krona, sina dygder och sina gerningar. Jag har icke lof, att fullfölja denna anmärkning till nyare tider; men Sverige älskar ännu att finna ämnen till vördnad och kärlek i jemförelse mellan alla sina dyra Gustafver, och Sverige har i våra dagar ifrån Thronen hört en vältalighet, som öfvertygat sinnen och bevekt hjertan, i hvars rättmätiga pris efterverlden likväl ogerna skulle se sig af oss förekommas.




INTRÄDES