Emedan språktecknen och språkljuden böra äga en beständig motsvarighet till hvarannan, så måste också allt ljud af consonant, dubbelt eller enkelt, hafva sina vissa afgjorda skriftecken, som aldrig böra på något ställe låta sakna sig.
Dessa vissa afgjorda skriftecken för det dubbla ljudet, bestå antingen i Consonanternas egen halt eller i kännetecken, faststäldta genom minnes-regel.
1:o Efter Consonanternas egen halt, tecknas det dubbla ljudet
a) Antingen genom tvåskrifning af någon bland de enkla consonanterna, t. ex. natt, lott, skall, byggning, fallrep, bräddfull, fördubb-la, hväss-a, gnabb-as.
b) Eller genom en enda af de tre dubbelt ljudande j, m, x, t. ex. fej-a, ej, käx-a, lax, sam-råda, skam, säj, m. fl.
M höres enkelt i 24 ord, och tvåskrifves, oaktadt sin natur af dubbelt ljud, emellan två consonanter, t. ex. gömma, skämmas, utom i nominer på dom och döme, t. ex. rikedomar, omdömen, m. fl.
2:o Genom kännetecken som utgöra minnes-regel, tecknas det dubbla ljudet
