eller dubbla ljud fråga blifvit väckt. Uppkommer då deraf ordets infinitif, så läses consonanten enkel, i annat fall dubbel, så snart nemligen ordet ej hör under fjerde fallet, t. ex. spjerna, fullborda, m. fl.
Således, för att veta om lyste, qväste, förde, uttände, m. fl. böra uttalas som syster, fäste, bekände, störta, eller ej, behöfver man blott lägga a till den omtviflade consonanten s, n eller r, då deraf uppkommer lysa, qväfva, föra, uttäna, (eller uttänja,) hvaraf de nyss nämda ordens rätta uttal genast kan erfaras.
Detta fall inträffar i stafvelser som ända sig med följande slut-consonanter, orden må vara verber eller nominer:
rd. — t. ex. bard, kard-a, bord, ord, jord, mord, nord, dyrd, gård, hård, vård, färd, gärd, flärd, börd, skörd, mörd-a, vörd-a, fullbord-a.
rl. — t. ex. verld, karl, sorl, porl-a, merl-a, perl-a.
rn. — t. ex. barn, qvarn, skarn, gern-a, stjern-a, spjern-a, jern, korn, horn, torn, urn-a, burn-a, värn, ärn-a, tärn-a, törn-e, örn, björn.
art. — t. ex. fart, art, dart, kart, snart, uppenbart; undantag: hvart, svart, martera, qvar-ter, m. n. fl.
