| Kolossos | - - Colossus | (colosse.) |
| Krokodilos | - - Crocodilus. | |
| Krystallos | - - Crystallus. | |
| Krokos | - - Crocus | (saffran.) |
| Kycklos | - - Circulus | (cirkel). |
| Kyknos | - - Cygnus | (Cygne.) |
| Komä | - - Coma | (hår.) |
| Klangä | - - Clangor |
(dån, ljud, hvaraf vårt Klang.) |
| Kontos | - - Contus | (båtshake.) |
| Kranon | - - Cranium | (crâne.) |
| Kokkys | - - Cuculus | (Kuku. hvarifrån cocu.) |
Grekiskan var, som nyss sades, Roms fransyska, latinska språket deremot ännu i sin första grad af uppodling; emedlertid ansågs af ingen för orimligt eller olärdt, att skrifva de antagna grekiska orden med det latinska språkets egna staf-tecken, och att undvika en främmande bokstaf, som ej vanligen brukades i den latinska stafningen. Man gjorde detta ej allenast i ord, som lånades af grekiskan, men äfven i personers och orters namn, så snart de i romersk skrift förekommo. Kimon skrefs Cimon; Kallimachus, Callimachus; Kyklades, cyclades; Kilikeia, cilicia; Kypris, cypris. På detta sätt blef snart det latinska språket icke mera, som vårt, ett brok-verk af inhemska och främmande ord, åtskilda för ögat genom olika
