kunna jemföras med honom i filologisk kunskap, i skarpsinnighet, omdöme och smak; åtminstone har ingen öfverträffat honom. Hans Glossarium Suiogothicum är ett af de arbeten, som vara genom alla åldrar. Hans öfriga skrifter rörande det äldre och nyare språket, hvaribland äro ett stort antal disputationer, äga alla ett utmärkt värde. Uppräknandet blefve här öfverflödigt, då hvar och en som älskar denna lärdomsgren, antingen känner dessa skrifter, eller lätt kan om dem skaffa sig kunskap. 1742 utkom under dess inseende en Disputation af Olof Gråberg: De Ortographiæ linguæ suecanæ usu simpliciori in præcipuis, de quibus controvertitur casibus. Derefter utgaf han 1745 sitt Utkast till föreläsningar öfver Svenska Språket[1], som innefattar hans tankar om stafsättet. De vittna om hans snille och urskillning. Han har merendels insett och utvisat det rätta. Man bör endast beklaga, att han icke alltid genom egen fastställelse gifvit nog säkerhet deråt, och att han icke fortsatt sina tryckta föreläsningar. En Disputation af Dan. Scheidenburg, kallad Stricturæ criticæ in linguam Sueogothicam, under hans inseende utgifven 1752, innehåller dock åtskilligt rörande språkets grammatik, och kan i det afseendet anses såsom en fortsättning af nyssnämda Utkast. Flere af Akademiens ledamöter hafva den hedern att
- ↑ Det är tryckt i Upsala; en sednare men oförändrad upplaga utkom i Stockholm 1751.
