Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 69 )

befrämja den bundna och obundna skrifartens framsteg genom täflan och belöningar. Det tillhör icke Akademien att dömma, i hvad mån denna stora Konungs afsigter af henne blifvit uppfyllda. Henne tillhör blott att känna sin förbindelse och att nu redovisa för den del af sina pligter, som hon genom närvarande afhandling sökt fullgöra. Hon har anfört hvad före hennes tid blifvit gjordt till stafsättets stadgande. Det återstår att säga något om det hon sjelf budit till att verkställa.

Det fordrades icke en vidlyftig undersökning för att finna, att svenska stafningen icke ägde stadga och säkerhet; att de uppgifna reglor, långt ifrån att undanrödja all skiljaktighet, stundom tillskapat nya svårigheter; att hos de flesta bland de skrifvande saknades både visshet om skälen till det rätta, och kunskap att reda sig ifrån förekommande tvifvelsmål. Men tillika fann Akademien, att betydliga steg voro tagna till en förbättrad skrifning. Åtskilliga äldre felaktigheter och besynnerligheter voro afskaffade. En del af de i stafsättet qvarblifna egenheter hade fått häfd och stadga. Sjelfva språket hade vunnit nog odling att äga en form, som kunde läggas till grund för dess grammatik och stafning. Om allmänheten var osäker och villrådig, så syntes goda författare allt mer och mer närma sig till