Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 122 — Äfven de ofriga skrifterna i Vältaligheten hade Akade- mien ansett, hvar i sitt slag, förtjena afseende;- men hon trodde dem kunna* fullkomnas. N:o 3. Areminnm ofver Sengf Oxenstferna, hade hon funnit utmärka sig genom en vär- dady stundom upphöjd stil, och flera väl utförda ställen. Nh> 5. Om Pär Uds vitterhet i forhållandö till den före^åftnde, samt N:o 4* Om de grundsatser, som bestämma Vitterhet tens perioder 9 hafva fast hentles uppmärksamhet; den förre genom eld och lif i tankegåpg, så väl som i framställning; den sednare, genom en djupsinnigare blick och allmännare Öfversigt af ämnet. Begge syntes röja författare^ af h^ilkas insigt och skicklighet, sedan de närmare begrundat ämnet, hon bör kunna vänta sig ett egentligare och tydligare svar på den framställda frågan. -:- Äfven i N:o a. AU, eller Moslemins första söndring, erkände Akademien berättelsens* liflighet, och tittryckets lätta, om ej alltid felfria, behag. / Skaldekonsten hade Akademien lemnat de Täflande fritt fal af ämne, och derjemte förklai'at sig emottaga Öfversättningar af Klassiska Aaktorer på alla språk. Bland Sex inkomna Skrifler hade Akademien tilldömt det stora Priset åt N:o 4- Tassos Död; med valspråk: m^ Le Tassc, brAl^ d'une flamme. fatale � Expiant dans les fers sa gloire et son amour, Quand il va recueillir la palme trioraphale, Descend au noir s^our-

� De Lamartine. 

hfilket stycke upplästes.