bekännelsen om bristande egenskaper för deltagandet med Eder uti vittra domslut, på samma gång som jag framställer mig täflande i tillgifvenhet och kärlek för de ädla yrken som utgöra edert föremål. Att blott älska dem, innefattar emedlertid ingen sådan förtjenst som får ställas i bredd med andres pröfvade och rättvisade anspråk på en företrädande uppmärksamhet: men det är edert samfunds förtjenst, att Svenska språket hunnit den utveckling i styrka och behag, att hvarje rent natur-anlag, redan utan konstens biträde, älskar och förmår uppfatta dess skönheter, om också icke att återgifva dem.
Under en tid, då i mer än vanligt hastiga skiften, mellan djupt kända förluster och fräjdade ersättningar, ett bevis på ett sådant allmännare inflytande af språkets odling, för sin egenhets skull, icke vore utan nytta, hafven J M. H. funnit, att likasom då någon gång en i den fria naturen ovårdad uppvuxen men härdad stam upptages, för att deruti inympa ädla frukter, eller praktfärgade blommor, detta undantag från de allmänna reglerna för eder kallelse, utan våda för edert samfunds tryggade anseende och ostörda framgång, kunnat göras.
Se här hvad jag till hela denna lysande samling vill förklara, såsom den för mig sannolika anledningen att, i stället för någon gammal och älskad bekant, den i detta ögonblick möter en främling.
