Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 161 —

Dock ännu en anledning, och den som mitt hjerta helst önskar at göra gällande: den plats hvarmed jag här blifvit hedrad, har tillhört Isaak Reinhold Blom, som började sin första högtidliga sång: »I skuggan af det lugn, der lyckligt undangömd, jag sorgfri lefva vill och jordas oberömd.« Denne redbare mans minne behöfver intet beröm: af en enkel teckning, i samma allvarliga drag som utmärkte hans eget lynne och väsende, skall han närmast kännas igen, och den som honom efterträder, skall då ej heller alltför vågsamt uppenbara den vida skillnaden emellan att intaga ett rum och att det uppfylla.

Justitiæ-Rådet och Commendören af Kongl. Maj:ts Nordstjerne Orden, Juris Utr. Doctorn I. R. Bloms verksamma lefnad tillhörde en tid, hvars första skifte utmärktes af ett lyckligt allmänt tillstånd, och som var rikt på lysande efterdömen i skön och bildande konst, samt i alla ädla sysselsättningar. Allt manade, under denna tid, angenämt och lifvande, till odling och utveckling af gynnsamma natur-anlag, i den lyckliga erfarenhet, att genomträngande blickar följde hvarje ädelt bemödande i spåren, färdige och med förmåga till bifall och belöning, ofta innan den blygsamma förtjensten ännu anade att han var upptäckt; under det ständigt nya tillfällen erbjödos att göra dem gällande i en allmän tillämpning, i följd af en tilltagande verksamhet

och förkofran i alla grenar af Statens inre lif.

Sv. Akad. Handl. fr. 1796. 12 Del.11