fosterländsk sång, lyser Forskaren då han upphämtar skatter ur Vettenskapernas djup, till menniskans nytta, och på samma gång förmår lifva det ädla sinnet att i försakelsen upphämta den största af dem alla.
Åter en annan tid synes det liksom ett stillestånd, antingen af villrådighet om vägen, eller till återhämtande af förspillda krafter. Någon gång har ock småsinnet och lättsinnigheten i förbund, tillfälligt förmått göra en inkräktning, och under glädjen öfver deras flygtiga seger, beställsamme att gifva allt ett förändradt skick, blifva de dock med intet färdige; arbetande fåfängt att förstöra ett verk, som det lugna allvaret snart utan strid återtager.
Erfarenheten och historiens vittnesbörd besanna gemensamt dessa omvexlande förhållanden, och verkan eller inflytandet deraf i allmänhet på sinne och handling hos menniskorna. Jag har vågat särskilt erinra derom, emedan den ädla mannens lefnadshändelser, som äro föremål för denna högtidlighet, icke lemna den uppmärksamme utan bekräftelse på sanningen häraf.
Med redbarhet och kärlek för det goda i hemfallet arf, lemnade Blom vid tolf års ålder sina föräldrars[1] hus, för at på Strengnäs Gymnasium börja sin bana till inhämtande af
kunskaper: han vandrade den långsamt, eller under
- ↑ Fadren: Prosten och Kyrkoherden i Enhörna Jonas Blom, Modren Anna Sofia Wigelstjerna.
