Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


~ i63 — fo8terIönd$k sång, lyser Forskaren di han upp* hämtar skatter ur Vettensknpernas djup, till men^ niskans nytta, och pft samma gäng förmår lifva det ädla sinnet att i försakelsen upphämta den största af dem alla. Åter en annan tid synes det liksom ett stil- lesländ, antingen af villrådighet om vägen, eller till återhämtande af förspillda kraften Någon gång har ock småsinnet och lättsinnigheten i för- bund, tillfhlligt förmått göra en inkräktningi och under glädjen öfver deras flygtiga seger, beställ- samme att gifva allt ett förändradt skick, blifva de dock med intet fördige; arbetande fåföngt att förstöra ett verk , som det lugna allvaret snart utan strid återtager. Erfarenheten och historiens vittnesbörd be** sanna gemensamt dessa omvexlande förhållanden, och verkan eller inflytandet deraf i allmänhet på sinne och handling hos menniskorna. Jag har vägat särskilt erinra dcrom, emedan den äd- la mannens lefnadshändelser, som äro föremål för denna högtidlighet, icke lemna den uppmärk* samme utan bekräftelse på sanningen häraf. Med redbarhet och kärlek för det goda i heipfallet arf,- lemnade Blom vid tolf års ålder sina föräldrars *) hus, för at på StrengnSs Gym^ nasium börja sin bana till inhämtande af kun-^ skaper: han vandrade den långsamt, eller nnder ^) Fadren: Prosten och Kyrkoherden i Enhörna Jonmf Blom, Modrra Anm Sofia Wigclstjcrna.