Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


bekantskap: hvaraf sedan ömsesidigt behölls det fiom hade värde att taga rum i den valdaste samling t det var på detta sätt som Blom blef vän och erhöll vänner i det enskilta lifvet. Vi hafva redan nämnt en af dem från hans ungdom. Om en annan — om den bland Skal- derne som vi mest älska och beundra, och hvnrs namn är med Sveriges ära förbundet — nik den bortgångne sjelf få höras. Uti kor^a biografiska anteckningar, som Blom efterlemnat, säger han:

�De stunder som kunde undandragas från 
�min enformiga tjenstebefattning, ahviindes på 
�läsning. Sveriges rena och sanna litteratur var 
�nu på sin höjd. Jag förvånades af Tragedien 
�Oden på ett sätt som ej låter beakrifva sig. Jag 
�ansåg det ögonblick lyckligast af min lefnad, 
�då jag gjorde Författarens bekantskap; jag^ an- 
�ser det så ännu, efter tjugo förflutna år, och 
�ändrar aldrig detta tänkesätt. Det är detta mäk-- 
�tiga Geniets vänskap och undervisningar och 
�biträde som jag har att tacka för min fram- 
�gång i mer än ett afseende. Jag skref under 
�hans ögon, gillades eller förkastades. Aldrig. har 
�en Elev funnit en större Mästare , och Mästaren 
�aldrig en tillgifnare Elev. Min ärelystnad växte 
�emedlertid, utan att jag beräknade mina sva^a 
�krafter. Jag har visst aldrig ägt mer än en me- 
�delmållig talang för verskonsten, och jag hade 
�kanske aldrig ägt den, utom Leopolds exempel 
�och lärdomar.cc 

Sanning, och tacksamhet, vttryckte af en