Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


stäftimelse med hans allmänna karakter, atityda de sköna mönster hvarmed han sig länge syssel- satt , och bära sä till syfte som innehåll en sär- skilt prägel af den tidpunkt de författades. Af det höga ämnet, en ädel omgifning, sin rena känsla och en kraftig vilja, lifvades hans sjal, och han frambar i sin första sång den mognade frukten af ett djupt öfvervägande, och den ytter- sta fulländning. Ämnet var: Skaldebref till dem som söka ett odödligt nam,n: det sista den odödlige Ko- nungen sjelf hade utvalt till täflan; liksom ana- de han då att det sökta skulle snart blifva fun- net; att endast sädana bref återstodo för honom att bryta. Må den aldrig jäfvade rösten af Skalden, som hellre straffade än berömde äfven sina vän- ner, Verldsföraktaren , som likväl i sina årstider så härligt försonar oss med den verld vi bebo, här få höras: �Nu,c< säger Gyllenborg, vid be- löningens öfverlemnande till Blom, �då Gustaf

�den Tredjes minne ernått den odödlighet, för 
�h vilken han under sin lefnad sträfvat; nti först 

>>och tillika har äfven hans älskade ämne upp- j>nått sin fulla dag, så väl af Filosofiens sanna

�ljus som snilfets lifligaste strålar.a Detta vitt- 

nesbörd ir nog för Skaldens ära och för filoso* ^fens. Medborgarens må vid detta till&lle ännu hafva en erofring att göra:'hörom deita ord till Konungarne :