Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— i84 — utan förmåga sOtn utan förmätenhet att tillåta mig ett omdöme deröfver, vill }ag, med den er- inran allenast, att utslaget af Bloms undersök- ning blef y att den blick man kastade tillbaka på Svenska vitterheten före Dalins tidy vore föga tillj redsställande y i stället anföra de ord hvarmed han slutar delta arbete: Nationen ^ sä- ger han, tycktes h\Ha^ för sin storhet trjrgf; och belåten vid ryktet af sina krigsbragder och segerminnen ; Lovisa och Guscaf den Tre^ dje r^äckte och anviste den en ny iäg till ära genom snillets förtjenster. Men h vårföre skal! jag, obevandrade främ- lings uppehålla mig att i edra egna dyrbara för- ▼ari))gsrum, bland skatters mängd, till framställ- ning utsöka hvad icke allenast är af Eder sjelFva så väl kändt och ordnadt, utan som äfven utgör älskade bekantskaper, hvarmed h varje bildad Svensk underhåller ett oafbrntet och angenämt umgänge, vänskåpens likt, som vinner af att gammal blifva. Ett annat Samfund , i trogen vård om Fä- derneslandets häfder och fornlemningar, syssel- satt på en gång att förklara de åldriga rika min- nen af dess ära , samt att i manligt och ädelt språk uttrycka hvad hennes egen tid vill såsom minnesvärdt åt efterkommande öfverlemna, till- egnade sig Bloms medverkan i sina arbeten; ty mån om alla bidrag för sitt hÖga fosterländska ändamål; och om sitt eget anseende, kunde hans förmåga till gagn icke undgå hennes upp-