Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— i85 — märksamhet. Hans grundeliga lärdom och forsk* ning i Fäderneslandets historie och litteratur^ men framför allt haiis mångåriga nära bekant- skap, ja^ man skulle våga tillägga, hans flersidi^ ga skjldgkap med Mästarne från den verld, som åt våra yttre sinnen har intet annat öfrigt än ruiner, utgjorde rika och rena källor, sällan er- budna, men gerna upplåtna till samfält gagn. Genom dem gjordes mången gång ett fynd, ef- ter tusenårig hvila, lefvande igen, i utredandet af dess historiska betydelse och af sammanhan- get med folkets seder och bruk på den tid det tillhörde: på deras botten låg ett samladt förråd af de gamles skatter, af ingen drake vaktade, derföre att de genom bruket icke kunde förtä- ras, men väl förökas: af dessa skatter, der of- tast ordeils fattigdom, i räknetal utgör en sär- skilt stämpel på tankans högsta ^rikedom. I valet af detta förråd, att lämpa till ämne eller person, var Blom alltid träffande och sann. Föremålets sammanhållning mot de höga mönster, kunde allenast någon gång ingifva honom tvekan: ty . Blom ville icke smickra: ville hafva ingen del . uti öfverlemnandet till efterverlden af mynt med falsk prägel. Detta Samfunds skatter ökade Blom särskilt med den teckning öfver Grefve Johan Gabriel Oxenstierna, som han der nedlade, icke i taflan; hellre i förbund med Sveas skald. — Den förre gaf conturerna till de ädla dragen, af ^ygenia^ lisk fromhet ^tt att aom en relik förvaras i de