Hoppa till innehållet

Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 192 —

humanitet: som i källans lugna yta de kringstående träden, så spegla sig tidehvarfven i de lagar de stifta, upprätthålla och lyda. Sveriges lagstiftning framställer i denna tafla, allt från Sagans tider, många bilder af manlig Nordisk egenhet i enkel skön gestalt: månge vise deribland, redan grånade af åren, när samma bild nyfödd framstått i ett annat land.

Äfven i vår tid, för en nödvändig öfverensstämmelse med den förändrade Statsförfattningen, och för andra af Samhälls-skicket utkräfda rättelser, blef en granskning af Rikets allmänna Lag-väsende beslutad. En Comité tillsattes af Konungen, för detta vigtiga verk. Justitiæ-Rådet Blom blef från första inrättningen Ledamot deraf, och under 15 års tid, tills sin bortgång ur tiden, har han deruti deltagit. De utmärkte upplyste män, med hvilka han der arbetat, vittna med deras saknad om hans nit och förmåga, begge ådagalagde, lika i det grundliga men hofsamma försvaret af egen öfvertygelse, som i aktningen för andras mening. Det fullbordade verket, nu framlagdt till folkets egen pröfning, bär sitt vittne med sig. Äfven den mindre lagfarnes uppmärksamhet undgår emedlertid icke förträffligheten af Sveriges nu gällande lag, der de sundaste begrepp om rätt, en djup mennisko-kännedom samt en faders skyddande vårdnad och allvar uttryckas i en klar och bestämd stil.

Att det nya Verket, i stället för en våldsam