Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ty icke sällan har sådant händt, 5fverallty der den öfverlägsna talangen varit sakförare och ögonblicket domare. Afven det allmänna omdö- met kan öfverraskas. Den som af ett fritt folk den ena tiden kallades den Rättrådige^ blef af samma folk en annan tid drifven i landsflykt, Besiående orättvisa kan dét deremot icke utofvai då rådrum lemnas till en lugn besinning: folket sörjde ofver sin förvillelse. Utan fördom för en sak, derföre att man den länge ägt, må det likväl vara tillåtit erinra, huru det genom tiden vunna historiska värdet sluter sig till sakens eget, och i mer än ett af-< seende lemnar den* ett särskilt stöd, som ofta nog i tillämpningen torde öfverträffande fylla hvad man med rättelsen ville vinna; noga 'må detta betänkas innan urgammal eller blott häfd^ vunnen stadga ändras. Hyllom den sunda och väl uttryckta tanken : att hålla sig fast i^idfor- mer som redan förlorat lif och betydelse ^ är att söka bostad i ruiner \); men med en til- läggning Jblott: tågom vård om det som for oså har betydelse, för att länge behålla det i lif. Sä förekommer mig ock den bortgångnes önskan hafva varit, såsom den slutliga behåll-' ningen, icke blott af hans lagklokhet, utan ock af en stor mennisko-kännedom.

t^

Vi stå vid gränsen af Justitiae * Rådet Bloms

  • ) Pi*of �ssor Af^^Iius i ett aaföriiBde till La|[ - Comit^ni

FrotokoII,