Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


, Den varsamhet han i allmänhet iakttog, ha- de intet gemensamt med menni.sko-rruktan; men hnn sparade tili angf^t^gna tillfällen att gitva en särskilt vigt ät sin tanke: denne bl ef dä alltid fri och bestämd, utan att maktens missnöje eller någon befarad strid med folk-opinionen i derpå utöfvade det minsta inflytande. DeA köld som stundom i hans yttre velat röjas ) hade intet gemensamt med menniskohat, det hans ädla sinne aldrig kände. Det var sna- rare ett tilltvingadt sken af kallsinnighet , an- vändt mot förespräkare i saker som hörde tili ^ hans pröfning; såsom i hans tanka ett medel att omgärda sitt oberoende. Jag har Jförut erinrat, huru hans sysselsättning, ifrån första början af tjehstemanna- banan, lemnade qvar en menni^ skokännedom, nyttig för det allmänna, men fÖr honom tryckande — ofta bitter; som vérkrfdö^ på hans lynne; nedstämde det för honom sjelfj^ och stundom föranledde till mi&stydning hos andra. I de inskränktare kretsar, der han, bland valda vänner, utan förbehåll öppnade sitt hjerta, visste man rätt viiii^att köld der aldrig kände trifvas. Rvad han hade trpphämtat af den- långa lefnads- erfarenheten — med ett drd, hvad han hade af andra — dejb bortlade h^ häi: CÖr k^orta stunder, och blef sig sjelf allena.: då kunde hftix ock. rätt. skattas � Kunskapsfull ^ njed öfverlägseu, beläsenhet i hvilket ämne som helst , angenäm, Sv. A&ikD. Hanol./)*. //^^* fxDtL i4 '