Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/207

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 205 — huslig trefiiady hade han velat dela med en ma- ka; lidai^det ville han behälla för sig allena. • En syster, och hennes son, den han hade upptagit till sin, förljufvade hans lefnad med kärlek och tillgifvenhét, lindrade hans plågor med deltagande och omsorger. För hans redharhet och ordnings -sinne var hvad honom tillkom alltid nog; men^ icke nog för hans tillfredsställelse förr, Sn sparsamheten förmätt deraf upplägga ett öfverskott för välgö- rande. De tacksammes välsignelser hvila öfver hans stoft i det tysta: ty i det tysta utöfvade han ock välgerningarne. Men i Fäderneslandets namn: högtidlig ära ät den upplysta medborgaren — i, folkets — hög- tidlig ära ät den rätträdiga Domaren!

Den svaga teckningen är fulländad. Eder saknade väns minne, M. U., har redan intagit sitt upphöjda rum, derifrän 'I^alarens brister lika litet skulle förmå det nedflytta, som de mindre harmoniska Ijnd hvilka för första gängen fätt hö- ras från detta rum, förmå gifva någon varaktig- het åt det obehag, ett känsligare öra deraf må erfarit, eller nedstämma den bifallande röst, na- tionen Eder hittils egnat. Den blygsamma me- delmåttan till tröst, den inbilske till straff, roä erinras om vissheten att, hvad som ej förtjenar minnas 9 försvinner med ljudet och hör ej mor^