Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— aio — nernas målsmän, — hvilker, vid jemförelsen af sin Jott med främmande folkslags, vet värdera den, vill vara den vär,'igt, för att gÖra den var- aktig, och derlore med éndrägt och tillförsigt sluter sig til en .jnaiilip Konung, som, i Försy- nens band, biel' meditt till d �^ss lycka, — "före- nar .siy nud trohetens och tiligifvenhetens ohyck- lade värma omkring eji hjeltestam, som, ' stödd på sin krnftiga rot, utläcker sina skugg gifvande och friska grenar , med välgerningarnas mogna frukt eller lörhoppniijganias skönaste blommor. En stiftelse, hvilkiiii både af sitt ursprung och sitt namn puminnes om sina förbindelser, bör allraminst kunna svika dem. På (österlan- dets altare, som, i bredd mt^d throneu och i skygd af don, flammar af kärlekens' offerläga, skall ock Svenska Akademien frambära den he- liga gärden åt sin kärleks och sin vördnads dubb- la, oäiskiljeliga iöremål: Konungahust^t och Na- tionen. Af dtiffi har hon sitt hägn eller sin up- nmntran under fortsatta redliga bemödanden för Svenska språket, odlingen och häfden. Infor dem går hon äfven, att utan både anspråk och fruktan redovisa sin verksainhot, öfvertygad att hennes jVg.irdfn- icke anses fruktlösa, om än det fiilt, hon besår och *'åidar, skulle, såsom Nor- dens ötriga fält, ej .illa år våra lika gifvande. Men, innan Akademien f.;år att uppfylla \sitt återkommand'^ oiieniliga värf, bör hon, kan hon. i denna s"ind förqviilVa, förtiga en känsla, som väl pi(l �3tta rum är hennes enskiha, men hvil--