— 211 —
ken delas lika önft som allmänt, -— delas af Ko^
nung och Fädernesland? Är nägon, som behöf-
ver höra att Grefve TVirsén är icke mer — icke
mer för oss — icke mer för Konung och Fäder-
nesland? År någon, som kan äterhöra det, utan
en suck öfver det godas ovaraktighet: på jor-
den? . • .. Hvilket skönt lifl Act; så kort — och
•
derigenora ännu skönare! � Oförgätlige! hvad
Du var, det var Du af Dig sjelf, men icke för
Dig sjelf. Kanske, om Du varit delta mera,
och allt annat mindre, stode ej 'ditt rum tomt
ibland oss, vore du ännu dina vänners vän, lyck-
lig i din glada hydda, vid sidan af din goda ma-
ka, i kretsen af dina hoppfulla barn . . . De hafva
dig ej mer. Och de höga pligter, i hvilka du
lefde, de många, de stora värf, da så trogen
fyllde, det land, åt hvilket du oflFrade krafterna
och hvilan, — de hafva dig éj mer. Hvarföre
är du så snart bortgången? fråge vi med rörelse,
men icke med knöt; ty du viS5;te hvart du gick
— och *vi vete hvad du här velat, förmått, ut-
rättat; och verlden skall se det, erfara det, upjp-
skatta det, mer och mer. Sommarregnet går öf-
ver nejden, och försvinner; men i dess glädje-
rika spår grönskar det, blomstrar det^ knoppas
det, blir det frukter och skördar. Stor skall din
ära blifva; härligt skall ditt namn omslutas af
minnenas eklöfskrans; högt, välföiljent, odelad t
skall ditt Jof ljuda äfven från detta rum , — fast
ej denna gång. Af mig har du ej annat, än hvad
du af mig ville haFva, hvad du af mig, i den E-
viga kärlekens namn, mottog i din sista, för
Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/215
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
