Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— ft57 *- Det gaFs) Tid den ställning, hrari Europa sig befann, för Sverige blott en enda utväg att oföroliiinpadt besitta fredens fördelar: och den- na utväg var att öfvergifva alliansen med Frank- rike. Ett sådant pftstående, af Bengt Oxensljerna omständeligen framstäldt och med gilitiga skäl bevisadt, öfverraskade likväl med sin nyhet och stötte mången genom sin skenbara dristighet. Ett rike, af hviiket Sverige under tretioåriga kriget haft ett så kraftigt understöd, för hvars skull Konung Carl XI hittills blottställt sina besittnin- gar, uttömt sina förråd och sina skattkamrar, — från detta rike skulle man nu söndras, brytande ett gammalt förbund, som nästan börjat synas af natur eller vana orubbligt. Vår regering hade likväl tid efter annan e\ saknat anledningar till missnöje med den Franska. I Carl Gustafs krig möt Polen hade Frankrike motarbetat h �ns af- sigter på Polska Kronan, förebärande religionena helgade fordran att ej tillåta en kathoisk furstes af-ättning, men i sjelfva verket afundande Sve- rige en makt, som kunnat göra det oberoende af Franska biträden: det hade vid slutet af sam- ma Konungs regering förenat sig med Sveriges fiender att upprätthålla Danmarks lutande sjelf- , ständighel. Ej längesedan hade ock Ludvik egen- mäktigt satt sig i besittning af Zweibriicken: då dess rättmätige Herre aflidit och Hertigdöme( genom arfsrätt var Svenska Konungens tillhörig- het, hade Franske Monarken ickedessmindre liga Document icke ar iäfvadt af de öfriga historiska källorna för denna tid.