Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— ^78 — nted. andra fönnogenheter , än befdsiaren: den kraftfulla tilltagsenhet, som äskades af den ena, borde hos den andra gifva rum åt den politik, som med lugn noggranhet beräknar. Tidigt kal- lades begge till statens högsta embeten, och Försynen unnade ftt begge att länge lefva och verka för Fäderneslandet. Vid början af begges högre embetsförvaltning var Svenska Riket i van- makt och oreda , ehuru vallade af inbördes oro- ligheter vid den enas uppträde, af, en felaktig regering och krigets förluster vid den andras. Begge voro då lycklige alt se thronen intagas af Konungar, sådana hvarderas tidehvarf dem på- kallade, och att af dessa Konungar med verklig vänskap och oinskränkt förtroende omfattas. Men Gustaf Adolphs hjel testor het, då den grundlade Sveriges makt och ära, måste ock bereda åt hans Minister en lysande verkningskrets, så myc- ket mer förvånande, som dessa strålar, hvilka nu spriddes från Norden, voro ett alldeles nytt fenomen på Europas himmel: och hvad Monar- kens lycka ei medhann, fullbordades af hans fall: detta ställde Axel Oxenstierna i spetsen för ett förbund af Furstar, gaf honom myndighet att befalla regerando Herrar, utdela värdigheter, skifta belöningar och bortskänka länder: det upp- satte honom till styresman af underhandlingar med en Richelieu, en Mazarin, en Trautmans- dorf. — Bengt Oxenstjernas omsorger åter må- ste, under en Carl XI:s regering, helt annor- lunda bestämmas. Här kräfde Rikets sanna bastå mindre storhet och mera gagnelighet: vågsam-