Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


STarighet både i yolaler och konsonanter, steom i Munkarnes rimmade Latin. Utom det värde , den Arabiska diktningen i och för sig sjelf äger, intar den i vitterhetens hi- storie ett lysande rum, i anseende till det stora välde, den utöFvat pfl den njare konsten, åtmin* stone i de södra länderua , åt hvilken den gifvic så till sägandes hela dess ursprungliga charakter. Först meddelade den rigtning åt den proverica* liska poesien, der vi igenfinna galanteriet, tan- kans spel med ord , känslans finhet , kärlekens rus; den har hel och hållen nedlagt sitt Ijnne i den äldre Franska och Italienska, samt hela den Spanska skaldekonsten* Araberne hade i sitt hem upphört att dikta, och i vestem låg ännu all konst i lägervall. Ii* kasom genom ett trollslag vaknade en ny sång- verld. Ridderskapet var dermed samtidigt, och gaf den sin anda. I Provence ochArabernes väl- den i Spanien, dit desse medfört diktens guda- spel, tändes hastigt denna eld, och, lik en elek- trisk gnista, genombäfvade den snart hela det sö- dra Europa. Den poesi, som häraf uppkom, be- nämnes den Provengaliska *). Hvad som i syn- n^^rhet befordrade den , var dels Toledos eröf- ring i ii:te århundradet, dels korstågen. Den förra ökte gemenskapen mellan afkomlingarna af det gamla Romerska folket, samt de Germaniska ^) Det gifves i våra dagar skriAställare, som påstå, at den Proven^alisla diktningen ursprungligen forskrifver sig från norra Frankrike. Se härom noten till Trouvere.