Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/329

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3ft5 — strfinga begrepp om ära och mannaheder, .ehuru dea sedan urartat till en löjlighet , skall väl un- der en ädlare bildning upphöra såsom 'vflld-sed , helst Riddarens utvertes omgifning et mera är till finnandes, men grannlagenheten om yttre värde* � ring af likar är dock sä sammanväxt med de ny- are folkens ångter och historiska minnen , att den troligen ej förr utplånas , än de sjelfva gä under. Troubadourens skaldskap var något i Euro- pa alldeles nytt. Dess väsen var käilek och ga- lanteri. Det var så att säga mera en produkt af tidehvarfvi^t , än af den enskilte. Få namn äga vi qvar af Troubadourerne; och hvad desse fram- bragte, stod genom sitt artistiska värde ej sär- deles högt. Poesin låg ej så mycket i skalde- stycket, som mera i den lyriska stämningen hos folket, hvilken i sången uttrycktes. Det inar liksom Eolsharpor öfverallt varit uppställda, hvilka blott behöfde en lätt vind, för att bringas tid ljud. Det fans ännu ingen konst, ingen efter lagar regelbunden, af studier danad och sam- manhållen diktning; det var blott en sväfvande klang, som omedveten dallrade i luften, och smekte örat just genom denna oberäknade, lik- som af slumpen åstadkomna harmoni. Men så- dant måste i längden bKfva enformigt, emedan det allmänna y för att bli omvexlande, alltid må- ste ordna sig till enskilta bildningar. Trouba- douren var dertill utan kunskaper; ofta till och med' beröffad insigt i innanläsning. AU sin od-