Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/335

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 53i — varse, äro jemväl de Franska my^tbres och ino �. ralités niärkvärdig^i. De förra uppfördes af ea bop Pilgrimer (T^a Confrérie de la PiissionJ | och behandlade Bibliska historien; de sednare af /rs C/crcs dt: \la Bazochcj och voro ofta allegor riska, samt slutligen komiska. Troubadourernes och Trouvéremes poesi sträckte sig utom dess fosterland , Spanien och Frankrike, äfven till Italien, England och Tysk- land. * Kanske var dock TrQvatoren mindre ut- märkt, än Englands Minstrel och Tysklands Min^ nesinger. PA de tvenne sistnämda ställena jem* kade. sig den. provencaliska skaldekonsten väl nå- got efter egenheten hos det folk, der den infann sig; men, särdeles i England, bar den genom sin charakter vittne om sina Franska anor., I Britéanien utgrenade sig balladen i tvenne rigtningar, nemtigen i:o i Hög-Skottland och Ir- land y der det Ersiska språket fortlefde *),^ samt 2:0 i den öfriga delen af Brittanien ^ der Kor- nländernas inflytelse fält öfverhanden. Den Gae- liska eller Högländska folk-poesien stod för sig sjelf/och öfvergick icke gränsen af folkdikt.TDen 1 södra Skottland och det egentliga England herr- skande sangkonsten intog äfven de högre stån-

  • den i Irland, och hade helt och hållet ett Fran-

kiskt tycke. Ä^wirÄ-A/zn^/re/j (herresangare), h vil- ka höllo sig för goda , att låta sig höra för ge- mene man , funnos ända till Shakspeares tid; N �

  • ) I Irland var delta häudelien blott hos AUinogen.