Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/370

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 366 — nationliga stnal&en; men hvarken var han vuxen detta företag) ej heller kunde han Återkalla den poetiska anda, som redan för alltid flyktat från hans fäderne-bvgder. Spaniorernes nationala versslag är redondiU laSj trocheisk vers af 8 stafvelser. I skfidespe* len inblanda de oftast ottave rime och sonetter. Portue^isarnes vitterhet är rikast på lyriska qväden och herdedikter. Porlugisaren är, raer än nå^on annan, hänryckt älskare; kärleken är hos honom häftig, men ändå mild och Ijufligt svärmisk; lifvet är för honom en idyll. Derföre syssclsälter han sig mest med veka, svårmodiga griller och landtliga drömmar. Herdetonen har alltid velat ligga öfver. — Gil Vicente, deras en- da dramaturg, var äfven den äldste hos de nya- re folkslagen, såsom nära ett sekel äldre än Lo* pez , hvars förebild han blef. Burskap i den all- männa Europeiska vitterhetens samhälle ha dock Portugisarne erhållit genom Os Lusiadas^ hvars framträdande, till tiden, ligger mellan Orlando och Gerusalemme, likasom den, till sitt innehål), på sitt sätt förenar bådas företräden. Camoéns synes ha studerat Italienarne, och, samfält med dem, sökt bildning från den klassiska ålderdo- men. Dock har han i sitt odödliga verk ned- lagt hela egendomligheten af sig sjelf och sina landsmän. Han ingaf sitt epos en liflighet, ett uttryck af leende vällust och älskligt svärmeri, som de gamle ansågo under värdigheten af den dtolta fajeUedikten#