Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/401

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 597 - ej sin motsvarighet , blir fallet med vitterheten enahanda.' 'Syftningen af Grekernes odling var utf allt realistisk. Så deas mythologi,. 6å dess filosofi^, så dess konst. Plato och Neoplatoni** kerne voro väl snarare idealister. Men redan när Plato uppstod , var det för det mesta ute med dencharakteristiska Graecismen; Neoplato-^ nici bilda än mera bestämdt öfvergången till en annan tid. På lika sätt stfir Euripides på sMlje- . vägen. Hos Roiiharne léfde det antika äter upp, och kunde, under annan skapnad, der bibehäl- la sigy sedan hufvud-elementet var iljrktadt från Hellenerna. Inom det skönas gräns , gaf srg d^n- ^na reala rigtning tillkänna uti sträfvander, att i formen inlägga betydelse. Det antika yppar ett begär, att ge kroppen själ; det romantiska der- ^mot ^ att ge själen kropp. Här ligger hela skill- nåden, men ocksä är den tillfyllest skarp. Den Töjer sig Öfverallt. Derföre nörjade den moder- na spekulationen med mystik, och har allljémt sedan bemödat sig, att liksom bli qvitt andans envälde, och inga i förbund med sinneverlden. Den romantiska konstens hafder visa på lika sätt en gäng utåt, dä den antikas visa en suc- cessif lutning inät. Folkpoesien hos de nyare saknade, så vidt möjligt var, form. Skaldeken-^ sten har sedan efterhand sökt tillegna sig for- mens ^begränsning och skönhet, ehuru det yttre ändAck alltid varit underkastadt det inres infly* telse, och icke, såsom i Grekland, tvertom* . Så motsatta ^^hungar måste bilda sig egna