Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/410

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4 �6 — Bkrskilta irhttndraden , . b vilket icke ir för tan* kan fattligti emedan tidaandans förändring, da handlande personernas ombyte , i MmmanliBng med flera öfriga omständigheter, fördelat handel* sen i åtminstone trenne skarpt fränskiida stycken* Likaledes är det orimligt, att, sflsom det äfyen händfy framställa en hel kulturbistorie, ett helt tidehvarf; eller, på sätt som nu någon gång in* träffar isieliya Frankrike, personer under skådesp^* let.genomlefva en hel mansålder. Allt detta upp � häfver dramats idé. — Enhet i handling bar of- ta blifvit å^dosatt; och om den också icke bil- ligtvis bör tagas i den stränga mening, som hos Fransmännen varit öfligt, eller sålunda t att huf- vudbandlingen ej (är visa sina rötter, sin omgif- ning, sina biförhållanden , är det likväl ett .före- mål för önskningen , att dramaturgerne alltid fört sig till minnes den enhet, som ligger till grund för allt fortskridande, äfvensom den af- slutning, hviiken katastrofen medför. Shakspeare har någon gång rigtat uppmärksamheten på min- dre hufvudsakliga delar, och således försvagat intrycket af den grund-idé, som utgöj styckets väsende. Till hviiken tidsrymd, tiU h vilken trakt, man förflyttas, skall det vara �amma tanke, som följer en. På lika sätt händer hos andra,' t. ex. Schiller, att hufvudpersonen någon gåAg undan- skymmes, såsom Don Carlos for Pösa, hviiken sednare är den egentlige hjelten, ehuru allt sker för den förres skull,' och olyckans hela åska samlar sig öfver dennes hufvud. Att på detta vis afleda deltagandet från c^n, hviiken bör vara hela

v

J