Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/439

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4^7 — inerska mythologieii sfisom poetiskt material, när man frfinsäger de nyare folkslagen dera � ur egen omgifning hämtade begrepp om det osynligas rike. Bortser man dpn poetiska sidan , blir bär- af ingenting förmer, än den kalla allegori , som Fransmännen öfverbufvud velat sätta i det un- derbaras ställe; ett marionettspel med gudar och gudinnor. Och hvad poetiskt har denna allego- rr, som ej kan utgöra troslära för nflgon; ej för skalden, ej för den han framställer eller till- talar? — Det är ej min sak, att med vidskeplig andakt dväljas i det hemlighetsfulla > det beslöja- de, det verkligheten motsägande. Nej, Jag är fjerran derifrän; hela Syftningen af denna af- handling lemnar derpå fiiUgilltiga intyg. Men allt bör fä gälla hvad det kan; och icke behöf- ver man blygas, om man finner sig hänförd af det , söm^andra i sin inbilhiing förvexlat med det verkliga, då det likväl fntet lånat från hvar- dagsordningen. Jpg är glad, att i denna punkt^ kunna dela öfvertygelse med en mari, hvilken, upphöjd öfver små fördomar och store mana pre- judikatet, i allt ser. det sköna, ehvar det finnes och hvadhelst det är, in^n dock med den sans, som är hans landsmän egen, urskiljer det äkta fantastiska ifrån det förvirrade, molnhöljda öch öfverspända. I en annan rigtntng kan Fransmännens vitt- ra verksamhet läggas under granskarens ögoDj neml. i afseende på krafvet af ett sedlige eller nyiiigi ändamål. Ypperligt säg � Sismon^, att