Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/444

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 44o - helgjutenhet; som man annorstädes sSlUn fifver- kommer. Felet bestod blott deri^ att begrfins- ningen yar för skarp, och att man städse sökte på andra lämpa, hvad allenast i någon piän an- stod en ftj^lf. Skönhetens historie blef stiUast �t* ende; den kände ingen' tillväxt, inga skiften. Och ett stannande är här död. rördenskulf må* ste väckelsen komma från annat häll, och den kora nu från Tyskland. Men innan vi skrida till betraktelsen af den hvalfning i altmänna tänkesättet och den brytning i känslostämningen, som härigenom bereddes inom Europa, skola vi kasta en öFverblick på �Franska vitterUetons verkningar utomlands. Fransmännen hade först efter Voltaires* upp � trädande genomgått alla rigtningar, i hvilka de* ras konst utvecklat sig. Under Ludvig XIV:s dagar stod solen dock som högst. Den var så glänsande, att allas ögon bländades af skenet. Franska språket utträngde Latinet ur diploma tiken, ur vettenskap* liga afhandlingar; det utträngde snart ur den fi' na verldens umgängelse alla modersmål. Och så oemotståndligt har dess välde varit, att det ännu i viss' mån består. Dess upptagande vid "hofven befordrade det till föreningsmedel stater emellan uti offentliga ärenden, och det allvar- samma Latinet, hvilket genast sattes på indrag- ningsstat, tillstaddes fÖr sina trogna och mångå � riga tjenster, att behålla egenskapen af Christen- betens dragoman hos Profetens folk och hos hedningen. Dit språket trängde, dit trängde ock

1