Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/531

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Man har b6r)at inse, att snillet har sin lag och 6in ordning inom sig: att konstläran utvecklas ur konsten, och icke är ett ritmöDister för hen- ne. Mångfaldig, säsom skönheten är i natnren, är hon ock i skaldens verld, i fantasiens rike, i känslans hemlighet/ Frankrike och England , för- ut ömsesidigt misskännande' hvarandra, ha knu � tit gästvänskapens band, ha erkänt hvarandras dygder, och vexlat handslag. Albions stolta ö^' nedblickande fordoiå med förak\: på smärre folk- slag, knyter nu, med klarnadt anlete, en krans om sin hjessa af Norde^js skönaste blombior. Ita- lien, under sekler försänkt i drömmen om sin diktkonsts evigt gyllene ålder, har omsider för-^ nummit sitt sAidande tillbaka, har i �ngland och Tyskland sökt och funnit gryningen af en ny skaldedag. Erkännandet af en fört).enst^ utom sin egen, är första villkoret för bildning. Akt- ningen för sig sjelf är annat, än sjelf beundlran , Och kärleken till fosterbygden annat, än sidvörd- nad mot alla qf^riga. Ingen national, konst 'kan be- stå i tiden , om man lössliter sig från •de bdnd^ hvilka sammanknyta �he)a menniskoslägtet. Utvex- lingen af hvarandras fördelar, af hvarandras egen- heter, är det enda, hvilket motväger den för � stelning och inskränkthet, fom är fördomens van- liga frukt. Intet äfventyr för nationaliteten' är härvid fastadt. Den förståndige resande, som hemvänder från främmande trakter, är icke dår- lig nog, att bli utländningens apa; men fastmer inser han så mycket klarare, hvad ftderneslandet har eg^t, har till sin fördel; medan han på sam-