Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/541

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 537 —

skiftningar af färg och form, utan äfven känna och väga den i sin hand, så att hon må utröna och bestämma dess fysiska egenskaper. Men hon vågar än mera: hon rifver sönder en flik deraf, för att utforska dess sammansättning. Icke blott trådarna åtskiljer hon, och efterser huru de äro sammanväfda, utan hon upplöser det ämnet, hvaraf de äro spunna, och upptäcker dess chemiska beståndsdelar.

Detta är det yttersta af Vettenskapens bemödanden; och det utgör hennes sist vunna, högt strålande ära: en ära i hvilken vårt fädernesland tar en utmärkt del. Icke först i våra dagar har det tillegnat sig den: redan ett halft århundrade har det ägt den obestridd; och före det namn, hvars Europeriska rykte nu gör dess stolthet, berömde det sig icke blott af en Bergman, utan af en Scheele.

Sverige tillhör hedern också af den sistnämndes förtjenster, ehuru att främmande folk vill dela den med det Svenska. Icke blott lefde han i Sverige och uppfyllde der sin vettenskapliga bana: han var ock född Svensk undersåte, ehuru af Tysk nation och i den Tyska staden Stralsund. Under Finlands förening med Sverige, hvem satte väl i fråga att de förtjenster, som vunnos af Finske män, tillhörde Svenska namnet? Af hvad skäl skulle då Sverige förlora äran att hafva frambragt Scheele, då hans födelse-bygd utgjorde en del af detta Rike och slöt sig till dess folk så väl som