— 101 — högaktadt folk yar aldrig fullkomligt olyckligt; dess häffciga brytningar förråda ännu dolda krafter; dess yissa undergång begynner med föraktets trånad. Om det funnes ett, som, darrande under tyngden af främmande makt, tvekade att emet �tt otroget lugn byta en kort fejd, Tore detta f<Ak tvifvelsutan förloradt för häfderna. - �- Jag talar detta inför ett samfund, stiftadt till en fajeltes åminnelse, som föll stridande, samladt under en fajeltes ögon, som återburit friden." ^'Om under förflutna år, då aldrig hufvudsta- den emottog sin konung utan under yilkor att åter- lemna honom åt nya strider; då gl&djen af en dags framgång alltid uppvägdes af fruktan för den kom- mandes öde, och Sverige, hvart ögonblick darrande för den stunden, då hans af ryktet hemburna odöd* liga namn ensamt skulle återstå oss af vår ära, vår styrka: om under denna tiden Akademien än- nu lifligare känt faran af hans mod, ån hedern af vårt vapenrykte, vittnar detta om den sorgfälliga trohet hon smickrar sig att dela med konungens värdigaste undersåtar. — Det är först efter fa- ran, nu då hon, vid sin beskyddares knän, rör den oliv hans svärd skördat, som hon kan lemna sin fulla beundran åt ett mod, hvars ypperlighet ^hon tillförne darrat att uppelda. Det är nu, som hon utan denna förebråelse kan möta med ditt rätta
