— 104 — medborgarehjertat skola tala, dier hvar en 3vensk konung, återvändande med sin segrande h&r � fun*- nit på vårt modersmål en skönare helsning. Den Suc desto aktningavärdare, som det för en man i Leopolds ställning, under dåvarande politiska för- hållanden, fordrades mod, att ur hjertats fullhet frambära ett offentligt hyllningsoffer åt Gustaf den tredje^ hvilken sjelf ej hade lång tid ö&ig, innan den af hatet slipade dolk slöt hans dagan Inom det samfund, i hvars namn Leopold talade, ägde Gustaf sina trognaste vänner, hvilkas medverkan han kunde påräkna, jemväl utom vitterhetens yr- ken: han ägde der Oxenstjerna och Schröder- HEIM (de yttre och inre ärendenas vårdare); Armt- FELT, som följde honom på slagfälten; Zibet, Edel- CRANTZ, RoSENSTEiN och NoRDiN, för statsskriftor (de tvenne senare för sådana som spriddes i främ- mande länder, särdeles i Frankrike och Polen); Kellgren, Leopold och Lehnberg, att lifva fo- sterlandskänslan. Bland drag, som måla förhållandet emellan Gustaf och Leopold, skall häfden icke förgäta den senares förbön hos sin skyddsherre, för att rycka undan bilan offren af en politisk förvillelse, den enda gång då Gustaf trodde sitt regentkall fordra lagens strängbet, i stället för den mildhet han så gerna öfvade. Leopold begagnade tillfallet af kon-
