Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 106 — Att dioa dygders tal berömma, Skall det den mildhet nödgas glömma, Som deribland den första var? Och skall ditt folk i glädjens dar En hemlig tår i ögat gömma? O konung, satt att Svithiod dömma, För oss ditt fori^a hjerta haf! Nej, du ej yili att segrens glaf Hvad kriget skonat genombårar, Och att den palm dig friden gaf Förmörkas genom blod och tårar! Du vill ej, verldens kärlek värd. Förnya hennes bäfvans tider; Ej att det sken, som bilan sprider. Fördunklar glansen af ditt svärd! Augustus, van att brottsligt spela Med likars rätt och menskors blod, Befästad på sin thron, farstod Att statens sår med mildhet hela; Augustus ägde ej ditt mod, Hans dygder kunna dig ej fela. Göm i en evig natts förakt En tidens blygd, en statens gåta, Och njut af Gesars vunna makt Dess högsta rätt, — den att förlåta Hör de bestörta slägters röst. Som på din forna mildhet kalla; 6if dessa barn och makar tröst, Hvars tårar på din spira falla; Hör skaldens, mensklighetens bön! Och om det var ett trohetsrön